Helgläsning: Är vi i ett världskrigsläge?

En tändande gnista kan utlösa en global katastrof - eller finns det ett hopp om en värld i frihet?

Är vi i ett världskrigsläge?

År 1914 förberedde sig en hel generation unga män för att leva ett gott liv, roa sig, bilda familjer och uppfostra barn. Istället fick de lida och dö i skyttegravarnas helvete under första världskriget.

På 1930-talet hade en generation tagit sig igenom en tung depression. Hoppet fanns om ett bättre liv. Det hoppet grusades av den globala katastrof som var andra världskriget.

Dessa katastrofer var inte kända i förväg och de berodde på politiska förhållanden och spänningar som länge hade byggts upp.

Första världskriget

Europa före första världskriget bestod av stater och stormakter som bara hundra år tidigare hade utkämpat Napoleonkrigen, med stora formationer av färggrannt uniformerade soldater på jättelika slagfält, ständiga krig och fredsavtal och ett maktspel som spelades av furstar, kejsare och kungar med folkets liv och välstånd som insats. Man trodde att när man den här gången gick i krig var det ännu ett stormaktsspel, ett krig som skulle kosta en hel del soldaters liv men som skulle leda till en förhoppningsvis bättre position för den egna nationen i stormaktsspelet.

Kriget orsakades av en gnista, det berömda skottet i Sarajevo, men ledde till en total omdaning av Europa och de delar av världen som drogs in i kriget. Efter kriget såg kartan helt annorlunda ut och Europa var en annan spelplats, en spelplats som sattes upp på ett sätt som så småningom skulle leda till något lika förödande. När väl kriget var igång gick det inte att hejda. Det kom att föras på ett helt nytt sätt och kosta mycket mer än man någonsin anat.

Andra världskriget

Inför andra världskriget trodde man länge att freden skulle kunna bevaras. Västmakterna med premiärminister Chamberlain som omslagspojke försökte blidka herr Hitler med eftergifter. Den här gången var man sannolikt mycket mer rädd för ett nytt krig. Man hade sett helvetet i skyttegravarna under första världskriget. Frankrike hade därför byggt Maginotlinjen för att undvika något liknande. Men de totalitära krafterna hade tillåtits växa fram i Tyskland, Italien, Sovjetunionen och Japan, bland andra. När så Hitler inte lät sig hejdas utan tillsammans med Sovjetunionen invaderade Polen, då var tärningen kastad och världen kastades åter in i en katastrof som skulle förändra allting för alltid. Återigen chockades världen av nya, dittills okända företeelser som tyskarna blixtkrig, förödande bombangrepp mot civilbefolkningen, dödsläger och slutligen kärnvapnens inträde på världsscenen.

En helt ny värld

Sammanfattningsvis:

• Före första världskriget väntade de styrande ett nytt stormaktskrig som skulle sluta med en likadan värld. Istället fick de ett helt nytt Europa och en ny värld — på gott och ont.

• Före andra världskriget fruktade ledarna ett nytt skyttegravshelvete. Istället fick de en totalt omdanad värld med helt nya tekniska landvinningar och ett helt nytt politiskt landskap.

• Det finns inget som säger att inte samma sak kommer att hända igen. De styrande idag tror att de kommer att fortsätta forma en värld som liknar den vi ser idag. En tändande gnista kommer troligen att resultera i något nytt, något vi inte kan föreställa oss idag — precis som vi inte kunde föreställa oss världen efter första och andra världskrigen.

Inte ett världskrigsläge tidigare

Så vad menar jag med att världen är i ett världskrigsläge just nu? Har den inte länge varit det? Jag växte själv upp under Kalla kriget. Personligen såg jag det som självklart att konflikten mellan Väst och Öst, mellan Nato och Warszawapakten, mellan USA och Sovjetunionen skulle pågå så länge jag levde. Nästan dagligen påmindes man om Domedagen, den dag då kärnvapnen skulle avfyras och världen läggas öde. Men i backspegeln känner jag inte att situationen var så kritisk som den då framställdes. Kärnvapenbalansen i världen omöjliggjorde sannolikt ett världskrig då. Kriget fördes som proxykrig, i Korea, Vietnam, Kambodja, Mellanamerika och Afghanistan.

Det påstås ofta att världen var på randen till avgrunden under Kubakrisen, då USA ställde ultimatum och fick Sovjet att backa. Men en senare analys har visat att det hela var något av en bluff där ledarna i förväg kommit överens om en lösning där USA skulle få behålla ansiktet samtidigt som Sovjet inte förlorade något på allvar.

När Berlinmuren föll utlovades den goda världen. Francis Fukuyama skrev boken om Historiens slut. Inget kunde längre hota den liberala demokratin och hela världen skulle anamma den. På sikt låg vägen öppen för en god värld. Inget skulle visa sig mer felaktigt. Den 11 september slog islamismen till mot den liberala demokratin lika hårt som japanerna gjort i Pearl Harbor. Ungefär lika många amerikaner dog i båda attackerna. Jag minns själv hur jag från kontoret där jag arbetade fick se tv-sändningarna från World Trade Center.

Berlinmuren var — om än tragisk — en stabilitet i världen.

Ändå vill jag hävda att något världskrigsläge inte rådde då. Varför? Jo, därför att vad som skulle hända var förutsägbart. USA skulle komma att ta i med hårdhandskarna och slå tillbaka massivt. Det var vad vi sa till varandra sinsemellan på kontoret. Sen visade det sig att det inte var så lätt för USA att slå tillbaka mot en osynlig fiende. Man fällde regimen i Afghanistan, talibanerna, som upplåtit sitt land som en bas för attacken. Det var en stor framgång men i ljuset av USA:s katastrofala uttåg ur Afghanistan nyligen var det en Pyrrhusseger. Sen följde debaclet i Irak. Uppenbarligen ville hökar i USA välja Irak för att visa att USA kunde slå tillbaka. Problemet var att man slog mot fel fiende och på felaktiga premisser. Man påstod helt falskt att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Det är sant att världen en tid höll andan när Saddam hotade avfyra missiler mot Israel. Men det fick inte värre konsekvenser än att en vän bokade om en resa som var avsedd att mellanlanda i Israel för att ta en annan väg. Det rådde aldrig någon fara för en okontrollerad utveckling.

Och så har det fortsatt. Kriget i Afghanistan, kriget mot terrorismen, allt har varit relativt förutsägbart. Islamisterna utför terrorattacker och USA försöker förhindra dem och slå tillbaka. Man kan inte rimligen påstå att någon stor ovisshet har rått om utvecklingen. Mer av samma, helt enkelt.

Kina har utvecklats ekonomiskt i en gigantisk boom där det bara ser ut som om dess ekonomiska makt ska växa. Men Kina har i stort spelat sin roll som världens fabrik och finansiär. Visserligen har man byggt sin militära styrka men det har inte setts som realistiskt att retoriken mot Taiwan skulle bli mer än just retorik. USA har garanterat Taiwans oberoende.

Ryssland har i någon mån gått kräftgång. Man har under Putin blivit en makt att räkna med och man har orsakat stora lidanden i t.ex. Ukraina, men Ryssland har inte varit något allvarligt hot hittills även om Ryssland av västerländska liberala medier utnämnts till huvudfiende.

Utvecklingen på koreanska halvön har varit oroande men något omedelbart hot om en kärnvapenattack från Nordkorea har inte förelegat hittills. Där president Obama ignorerade problemet för att det inte skulle komplicera hans presidentperiod gick president Trump in och desarmerade situationen, åtminstone tillfälligt, genom sina förhandlingar och sina möten med Nordkoreas ledare Kim Jong-Un.

Och så vidare. Givetvis förelåg många problem i världen och det fanns absolut stora orosmoment. Men den explosiva situation som förebådade ett världskrig eller en annan stor global händelse har hittills inte förelegat. Förrän nu.

Ett nytt världskrigsläge

Nu anser jag att världen befinner sig i ett nytt läge, ett världskrigsläge. Med termen världskrigsläge menar jag en oreda av risker som med rätt tändande gnista kan utveckla sig till en stor global händelse som tar sig helt andra former än vad man kan förutsäga.

Vad kan då komma att hända? Ja, i själva definitionen ovan ingår att vi inte kan veta exakt vad som kommer att hända. Men vi kan lista förutsättningarna för att något stort ska hända. Och förutsättningarna är följande:

Kina

Utvecklingen i Kina — Om någon inte noterat det så har Kina nyligen avvikit från sin tidigare väg. Från att ha varit en av världens ekonomiska tillväxtmaskiner har Kina på order av dess ledare Xi Jinping ändrat inriktning och blivit en hårdare diktatur med fler restriktion och mer ekonomisk isolationism. I kommunistisk iver har Xi Jinping i ett slag försvårat för utländska företag att verka i Kina, stoppat alla utländska skolor som lär ut engelska och föreskrivit att läroböcker i skolan ska undervisa om hans tänkande. Detta liknar hur ordförande Maos tänkande var den högsta sanningen i Kina under 50-, 60- och 70-talen, något som ledde till en dyster utveckling för Kina med bland annat tiotals miljoner döda. Kina har, trots sitt rykte som ekonomiskt under, stora underliggande, strukturella ekonomiska problem. Sannolikheten att dessa strukturella problem orsakar en ekonomisk kris i Kina ökar när diktaturen hårdnar. Kina kan då bli en krutdurk av etniska motsättningar.

Taiwan, den lilla önationen utanför Kinas kust.

Taiwan

Invasion av Taiwan — Ovanstående risk för att Kina får en ekonomisk kris riskerar att utlösa en attack mot Taiwan. Kina har under 70 år hotat att angripa Taiwan men det har mest varit tomma ord. Först nu har Kina nått en militär nivå jämförbar med USA:s och man har förutsättningarna att invadera Taiwan. Tidigare har Taiwans starka försvar gjort det praktiskt omöjligt att genomföra en attack. Dessutom har USA garanterat Taiwans självständighet. Men USA är idag svagt och Xi Jinping kan därmed se sin chans att lyckas med en invasion. En ekonomisk kris i Kina kan skapa inre oroligheter och det kan göra att Xi Jinping vill kanalisera folkets ilska mot en yttre fiende på samma sätt som man gjorde i samband med konflikten om Senkakuöarna i Kinesiska havet. Då lät man en mobb slå sönder japanska fabriker i Kina. På samma sätt som Argentina angrep Falklandsöarna för att lätta på det inre trycket kan Kina komma att angripa Taiwan om pressen blir för stor.

USA svagt

Ett svagt USA under Biden — Efter president Joe Bidens valseger har USA blivit svagt på den internationella scenen. Det misslyckade uttåget ur Afghanistan visade att USA har en inkompetent ledning. USA har lämnat sin militära närvaro i regionen runt Afghanistan. Att USA övergav Afghanistan måste ge Taiwan kalla kårar längs ryggraden, för hur kan de lita på att USA verkligen ställer upp när Kina anfaller?

En konflikt mellan USA och Kina kan leda till ett nytt världskrig.

Krig USA - Kina

Ett krig mellan USA och Kina — som nämnts ovan kan Kina komma att attackera Taiwan. Om USA trots sin nuvarande svaghet väljer att stötta Taiwan så har vi plötsligt en konflikt mellan världens två största kärnvapenmakter i Stilla Havet. Vinnaren i en sån konflikt är inte självklar. Det har blivit allmänt känt att flera krigsspel som USA hållit för att simulera ett krig med Kina i Stilla havet har lett till seger för Kina. Detta är sensationellt och kan ytterligare öka Kinas villighet att riskera en sådan konflikt. Minns hur förhållandena var i Stilla havet vid Andra världskrigets utbrott: Japan trodde att man skulle kunna näpsa USA genom ett hårt slag mot den amerikanska flottan i Pearl Harbor och att USA då skulle tvingas till en förödmjukande fred. Men USA visade att man i kris och krig var förmögna till en mycket stor insats och man krossade Japan i den del av Andra världskriget som utspelades i Asien. Om Kina attackerar Taiwan, USA försöker ingripa, Kina utdelar ett förödande slag mot USA:s flotta men USA antar utmaningen och blåser till fullskaligt krig - då har vi ett nytt världskrig på halsen.

USA är inte längre oinskränkt härskare över Stilla havet.

Inbördeskrig i USA

Ett inbördeskrig i USA — Sedan demokraterna vann presidentvalet 2020 har de varit extremt hämndlystna. De har använt en ganska modest incident vid parlamentet som förevändning för hårdare tag mot oliktänkande. De använder institutioner som FBI och CIA för att spionera på politiska motståndare. Det kallar föräldrar i landets skolor för terrorister. De har länge uppmuntrat kravaller där mobbar dragit runt och bränt och utövat våld för att uppnå sina politiska syften. Joe Biden har sagt att USA:s invånare inte ska tro att de har någon chans eftersom han äger kärnvapnen. Den politiska vänstern har på senare tid använt retorik om inbördeskriget där man lagt en ökad tonvikt på att utmåla de konfedererade sydstaterna som upprorsmän och terrorister. Det är inte osannolikt att syftet är att vid en folklig resning — eller ett försök av delstater att utträda ur unionen — kunna dra paralleller med inbördeskriget, kalla de upproriska för terrorister och utplåna dem. De konservativa amerikanerna är hårt trängda. En folklig resning mot något påbud, som t.ex. demokraternas önskemål att tvångsvaccinera stora delar av den amerikanska befolkningen, skulle kunna utlösa ett inbördeskrig i USA. Förloppet och utgången av ett sånt krig är omöjliga att förutsäga. Det förra inbördeskriget var totalt förödande för USA som nation. Ett nytt inbördeskrig skulle också bli det, samt kraftigt minska stabiliteten i resten av världen.

Australien

Förtrycket i Australien — Statens repression mot Australiens medborgare saknar motstycke. Invånarna har låsts in i sina hem, förvägras rätten att kritisera regeringens åtgärder och smittade medborgare interneras i fångläger. Resor inom landet har kraftigt begränsats. Folkliga protester har mötts av mycket hårda åtgärder från en poliskår som oförklarligt verkar ha brutaliserats. Spänningarna i Australien är något helt nytt och vart de leder är ovisst.

Covid-19

Covidåtgärder i Västvärlden — Den pågående så kallade “pandemin” i världen har gjort att repressiva åtgärder ökar i de flesta länder. I vissa länder, som Österrike, planerar men en tvångsvaccination av invånarna. För många människor är sådana åtgärder oacceptabla och protesterna mot detta ökar nu gradvis. Hur stort motståndet blir är oklart. Men om staten fråntar medborgare deras frihet och rättigheter, tvingar dem till medicinsk behandling och vidtar andra totalitära åtgärder så lär det få konsekvenser. Även om staterna lyckas trycka ned sina medborgare så förändrar det staterna i grunden. Från att ha varit parlamentariska demokratier kommer de att gå till att vara diktaturer, åtminstone för de delar av befolkningen som kommer att stå utanför samhället utan rättigheter. Konsekvenserna av det är svåra att förutsäga.

De hårda covidåtgärderna i Västvärlden skapar konflikt

Världshandeln

Störningar i värlshandeln — Som bekant köar rader av containerfartyg för att lämna av sin last i Västvärldens hamnar. Samtidigt saknas containrar i Asien, vilket gör varorna dyrare att transportera till Europa och USA. Handeln riskerar lida brist på varor vilket kan leda till ekonomiska kriser framöver.

Långa köer av fartyg gör att varorna inte kommer fram

Energikris

Hotande energikris — Många länder i Västvärlden hotas av en energikris, kanske redan i vinter. Energikrisen har givetvis många orsaker men en viktig del är politiska beslut. USA var självförsörjande vad gäller olja under president Trump. Miljömässigt motiverade beslut av den nya Bidenadministrationen har nu lett till skenande energipriser i USA. I Europa har politiker av klimatpolitiska skäl avvecklat både fossil- och kärnkraft till förmån för opålitlig och dyr vind- och solkraft.

Vindkraften är opålitlig och orsakar en energikris

Inflation

Inflation — med hänvisning till den så kallade “pandemin” har politiker i hela Västvärlden genomfört drakoniska åtgärder och för att mildra effekterna av dessa åtgärder har man ökat penningmängden i samhället radikalt, vilket redan lett till stark inflation. Detta är värst i USA men sker även i andra länder. Ett exempel är att staten betalar alla vaccinationer, tester etc. för covid-19. Inflation drabbar dem med låga inkomster och utan förmögenhet medan företag och rika inte drabbas lika hårt. Detta riskerar skapa ekonomisk kris och sociala oroligheter framöver.

Migration

Ett starkt tryck mot Väst — Det råder ett starkt migrationstryck i världen, där miljoner människor i tredje världen vill ha åtkomst till vad de uppfattar som de rika Västländerna. Stora strömmar av migranter smugglas på olika sätt till Väst och tar sig ibland med våld över gränserna. Väl på plats i de rika länderna bildar dessa migranter ofta en underklass där sämre ekonomiska förutsättningar leder till social oro och ökad brottslighet. Konflikter mellan islam och Västvärlden leder till att etniska enklaver uppstår där ibland inte ens polisen vågar gå in utan kraftig eskort. Klyvningen av samhället i etniska grupper är naturligvis en risk för dessa samhällen, liksom det fortsatta migrationstrycket mot Väst.

Samspel mellan faktorer

Det finns säkerligen många fler risker i världen just nu, och du får gärna lista några i kommentarerna. Det är också värt att notera att många av dessa risker samspelar. Till exempel: Ökad inflation och ekonomisk kris i Väst, parad med transportproblem och höjda prister, kan förstärka en ekonomisk kris i Kina då Västvärlden inte kan köpa Kinas varor, vilket kan leda till social oro i Kina, få Xi Jinping att välja att attackera Taiwan, vilket utlöser ett krig med USA. Även ett inbördeskrig i USA kan göra att Kina väljer en attack när USA inte har möjlighet att ingripa, och kanske kan även Japan dras in i ett nytt stort krig i Asien.

När kommer världen att explodera?

Bensin på brasan

Om vi ser alla dessa risker som ett bål av trä så är dessutom hela detta bål indränkt i en bensin av rädsla och ångest. Världens globaliserade befolkning - särskilt i Västvärlden - är nu drabbade av en gemensam ångest som saknar tidigare motsvarighet:

• Den av politikerna påtvingade distanseringen isolerar människor, sänker deras mentala motståndskraft och mentala status

• Mediernas skrämselpropaganda har skapat dödsskräck hos en stor andel av medborgarna trots att deras risk att dö är obefintlig.

• Människor upplever en ökad brist på mening i sina liv vilket delvis är en effekt av de sociala mediernas utveckling

• Ovanstående punkter gör att hela Västvärldens sammankopplade befolkning just nu är drabbad av en mycket stor ångest och rädsla - och rädsla leder till hat. Polariseringen är stark och retoriken hatisk mellan grupper.

Så vilken blir då den tändande gnista som antänder detta bensinindränkta bål? Ja, det är som sagt inbyggt i påståendet ovan att vi inte vet. Skottet i Sarajevo var oväntat. Utvecklingen som ledde till Andra världskriget var inte kontrollerad. Attacken på Pearl Harbor var oväntad (även om den kunde har förusagts av en bättre organiserad underrättelsetjänst). Vi vet helt enkelt inte vad som kommer att utlösa en världsbrand idag.

Vi vet heller inte hur en världsbrand skulle se ut. Vi kan bara gissa. Och antagligen gissar vi fel. För vem kunde för två år sedan tro att världen skulle komma att se ut som den gör idag - där människor inte får lämna sina hem och Australien är på väg att bli ett fängelse? Knappast någon. Det är inte säkert att vi kommer att drabbas av ett krig i konventionell mening även om det är fullt möjligt. Vi kan lika gärna drabbas av en värld som i Orwells “1984”.

En pånyttfödelse

I den meningen är kanske en tändande gnista inte enbart av ondo. Jag har i en rad artiklar skildrat hur de härskande eliterna i världen idag driver en agenda för att gradvis avveckla demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det är mycket tydligt att man har en plan för detta, där friheterna stegvis avvecklas, med perioder däremellan då allt tycks kunna återgå till det normala.

Men historien har visat att inte heller eliterna har full kontroll. De många spänningarna som byggs upp idag är långt ifrån ideala för en överhet som vill skapa en värld à la 1984. Visserligen pågår ständiga krig i romanen “1984” men det är kontrollerade krig mellan de stora, kontinentala stater som behärskar världen. Det är inga förintande explosioner eller förödande konflikter. Bara en lagom nivå av konflikter som motiverar att hålla befolkningarna som slavar.

Om världen exploderar i en världskrigsliknande utveckling så är det sannolikt att en period av obeskrivligt lidande — åtminstone för vissa grupper eller delar av världen — kommer att leda till en helt ny värld. Hur den världen ser ut vet vi inte idag, men det som skulle kunna vara positivt med en sån händelse är att eliterna inte har kontroll över den. Den skulle kunna leda till något helt nytt, en pånyttfödelse där världen startar om.

Då är inte utgången given. Då har inte eliterna oinskränkt makt att forma framtiden. Kanske skapas ett nytt Amerikas förenta stater, en fristad för oliktänkande. Kanske byggs helt nya strukturer utifrån revolutionerande teknik. Kanske kan nya ekonomiska strukturer baserade på en informationsbaserad ekonomi etableras och ge oss en helt ny värld där det finns chans att vara fri. Där eliterna fråntas sin starka makt därför att de inte förutsåg utvecklingen.

På det sättet kan en ny cykel och en ny värld ta sin början. Den som lever får se.

En ny värld kan skapas ur askan.