Ukraina: Ryssland vinner, Bachmut faller! Rysk storoffensiv? Flyr USA fältet? Tröttnar Europa? Sverige står kvar och hetsar!
I Väst håller man fast vid myterna om enorma ryska förluster och Sverige verkar vara bland dem som är mest investerade i en ukrainsk seger
Jag vill skriva en uppdatering om kriget i Ukraina, för rapporteringen i svenska medier har tills nu varit så felaktig.
Jag tänker gå igenom min uppfattning om vad som sker utifrån vad jag sett i olika källor. Kan jag vara helt säker på att jag har rätt? Nej, givetvis inte. Men jag börjar ändå få en viss vana vid att väga vad mainstream media trycker på oss som sanning mot vad diverse alternativa källor säger. Man kan väga sannolikheten i vad källorna säger mot varandra, och även ta med i beräkningen hur korrekta de varit tidigare.
Låg trovärdighet hos etablerade medier
Jag måste tillägga att etablerade mediers trovärdighet kan anses ha fått sig en rejäl törn de senaste åren, för att uttrycka det milt. Etablerade medier är numera oftast förmedlare av propaganda från makthavare som regering och EU, myndigheter, storföretag och numera även USA och Nato. Man måste vara minst lika skeptisk mot etablerade medier som mot alternativa.
Jag kommer inte att ge referenser till alla mina slutsatser. Om informationen under pandemin var omfattande så är informationen från och kring kriget i Ukraina en flodvåg och det är inte möjligt för mig att sortera alla källor om jag ska hinna skriva något. All information finns därute om du själv vill lyssna och läsa. Om du tror på mina slutsatser är helt upp till dig. Det står dig fritt att sluta läsa här.
Så vad händer just nu?
Bachmut faller inom kort
Bachmut, den hårt befästa staden i Donetsk i Donbass, håller på att falla. Staden hålls av Ukraina men ryska trupper är nu i färd med att inta den. USA har länge rått president Zelensky att dra tillbaka trupperna från Bachmut, men mycket tyder på att han är fast besluten att försvara staden till slutet och därmed skapa ett slags Stalingrad där han riskerar att förlora stora truppstyrkor. Det är dock möjligt att han i sista stund drar undan trupper. Slaget om Bachmut har pågått i månader men verkar nu närma sig sitt slut. Till och med BBC har nu rapporterat att staden är nära att falla, något som alternativa medier länge hävdat.
Västmedier vill nu spela ner betydelsen av Bachmut, som vi ska se strax. Staden är inte viktig, säger man, och ryssarna lider fruktansvärda förluster utan att vinna något. Men om nu Bachmut vore så strategiskt oviktig, varför håller Ukraina så hårt fast vid den? Svaret är, vad jag förstår, att Ukraina — med stöd av Nato — ägnat många år åt att bygga en försvarslinje som löper genom Donbass, eftersom de förberedde sig för ett krig med Ryssland. Bachmut är en knutpunkt i den försvarslinjen. Skulle ryssarna bryta igenom denna försvarslinje ligger vägen kanske inte öppen, men Ukrania kommer att få svårare att försvara sig väster om den linjen, då landskapet är mer lämpligt för en rysk framryckning. Nästa försvarslinje finns i nivå med Kramatorsk, till vänster på kartan. Och kullarna väster om Bachmut är viktiga för ryssarna för att kunna beskjuta bland annat Kramatorsk. Detta är i alla fall vad jag hört. Vi får helt enkelt avvakta och se hur utvecklingen blir när Bachmut fallit.
Är ryssarna dåliga?
Varför har då ryssarna kämpat så länge för att ta Bachmut? Är det för att de är så inkompetenta, dåligt utbildade och dåligt ledda, som Västmedia påstår? Nej, det är sannolikt tvärtom. Ryssarna är mycket noggranna och försiktiga. De misslyckades med sin snabba, begränsade militära operation mot Ukraina, det kan vi fastslå. Men de lärde sig av sitt misstag och har nu gått över till fullskalig krigföring. För att inte dra på sig onödiga förluster nöter de sakta men säkert ner ukrainarnas försvar och rycker metodiskt framåt bit för bit. Givetvis lider även ryssarna förluster, men det jag sett tyder på att Rysslands förluster är en niondel av Ukrainas.
Bachmut är inte lätt att ta. Staden är en del av den så kallade Zelenskylinjen, en försvarslinje som går i nord-sydlig riktning genom Donbass. Såvitt jag förstår är staden en fästning med noggrant förberedda bunkrar och hinder. Dessutom är varje bostadshus i staden i sin tur en fästning, då de gamla sovjetiska husen är byggda av betong och kan försvaras effektivt uppifrån. Man kan lätt föreställa sig att varje byggnad måste utsättas för omfattande artilleribeskjutning innan man ens kan närma sig med markförband, och därefter vidtar strid i bebyggelse, som är den mest krävande och mardrömslika krigföring en armé kan utsättas för.
Wagner håller hög kvalitet
Intressant är att det i huvudsak är den privata Wagnergruppen som fått i uppdrag att inta Bachmut, åtminstone fram tills nyligen. Wagnergruppen framställs i västerländska medier som ett hopkok av straffångar som offras hänsynslöst. Allt tyder på att den bilden är falsk och Wagner är både vältränade, välutrustade och väl ledda. Deras ledare Jevgenij Prigozjin har hittills gjort sig känd för att aldrig tillkännage en seger förrän den är helt säker. Han har till exempel nyligen dementerat att Bachmut skulle vara inringat, vilket hade påståtts i vissa medier.
När Prigozjin tidigare tillkännagav att det mindre samhället Soledar — nordost om Bachmut — var intaget så visade det sig att så var fallet. Däremot tog det två veckor innan Ukraina erkände detta. Och intressant är att västerländska medier inte tillkännagav att ryssarna vunnit i Soledar förrän Ukraina gjorde det. Detta trots att ryssarna otvetydigt hade intagit Soledar långt tidigare. Det är alltså inte sant att man alltid kan lita på information från Ukraina men inte från Ryssland.
Wave tactics
Svenska och västerländska medier upprepar gång på gång myten att ryssarna bara lyckas avancera genom “wave tactics”, vågtaktik. Denna taktik skulle innebära att ryssarna skickar fram våg efter våg av soldater som mejas ned av Ukraina. Men till slut orkar inte de tappra försvararna längre och ammunitionen räcker inte, utan de övermannas. Man påstår att Ryssland skulle ha förlorat långt över 100 000 man i konflikten.
Detta är myter. Ryssland eller Sovjetunionen har aldrig fört krig på det sättet. Tyskland spred myten att Stalins Röda armé angrep på det sättet under Andra världskriget men det är något man mest ser på film. Forskning visar att tyska Wehrmacht och sovjetiska Röda armén hade jämförbara förluster på Östfronten. Röda armén besegrade tyskarna genom effektiv krigföring, inte genom mänskliga vågor.
På samma sätt använder inte ryska armén idag sådan taktik. De ryska förlusterna i döda uppskattas till 15 000-20 000, det vill säga mycket lägre än de ukrainska som enligt vissa uppgår till 157 000. Oavsett vilka de exakta siffrorna är använder inte ryssarna några mänskliga vågor.
Det räcker att reflektera för att förstå att detta är osannolikt. En del av de stora förlusterna under Första världskriget berodde på att mänskliga vågor angrep mot artilleri och kulsprutor. Hur skulle en sådan taktik kunna vara framgångsrik idag när den inte fungerade då? Artilleribekämpning är mycket mer effektiv idag. Jag betraktar detta som desinformation och psykologisk krigföring. Det är tråkigt att våra tidningar okritiskt sprider detta.
Rivalitet bland ryssarna?
Västerländska medier gör också en stor affär av rivaliteten mellan Wagner och ryska armén i övrigt, som om det skulle vara ett stort problem. Varje person som gjort sin värnplikt vet att i det militära råder konstant rivalitet mellan grupper, plutoner, kompanier och regementen och vapenslag. Under Andra världskriget rådde ofta rivalitet mellan kända befälhavare som Montgomery och Patton. I den amerikanska armén råder stark rivalitet mellan armén, flottan och marinkåren, till exempel. Det är inget ovanligt alls och betyder inte att man inte kan vinna.
Svenska supportrar
I SvD framträder en överstelöjtnant Peter Lidén och presenterar de vanliga uppfattningarna: Att ryssarna “slösar hänsynslöst med liv”, att Bachmut saknar betydelse och att ryssarna inte har några krafter att sätta in i striderna. Intressant nog hävdar han att de ryska angreppen är svaga därför att ryssarna inte “mäktar med mer”. Om de försöker mer blir de bortskjutna av Ukrainas artilleri, heter det. Det är mycket märkligt med tanke på att ryskt artilleri skjuter 60 000 granater per dag, mot 6 000 för Ukraina.
En annan supporter för Ukraina är min gamle lumparkompis överstelöjtnant Paasikivi, som jag nämnt tidigare. Paasikivi framhärdar fortfarande i att kriget i Ukraina är i ett dödläge och att Ukraina med hjälp av ett hundratal tanks från Väst kommer att kunna bryta igenom de ryska linjerna i vår, skära av ryssarnas landbrygga, återta Krim, kasta ut ryska armén från Donbass och vinna kriget. Se till exempel följande klipp.
Den ryska offensiven
Samtidigt pratar dessa källor, något motsägelsefullt, om en kommande rysk storoffensiv. Det är något som alternativa källor länge talat om ska komma. De har hävdat att Ryssland bygger en stor armé som en slägga som man kommer att drämma till Ukraina med så fort marken fryser, vilket borde ha varit nu. Men någon sådan offensiv har vi inte sett än, bara lokala offensiver. Därför måste man vara försiktig med alla källor och förutsägelser, för de stämmer inte alltid. Det enda man kan säga säkert just nu är att ryssarna är tysta som muren och alla gissar frenetiskt vad de kommer att göra. Det är en framgång i sig. Till och med Paasikivi — som hävdar att ryssarna tömt ut sina resurser — verkar samtidigt tala om en rysk offensiv, vilket är något motsägelsefullt. Enligt honom hamnar det mest om vem som hinner först.
Det intressanta, tycker jag, är att ryssarnas mobilisering av 300 000 man, kanske fler, ännu inte har resulterat i att dessa nya trupper satts in vid fronten. Allt tyder på att Ryssland bygger upp och utbildar stora truppstyrkor samt förser dem med utrustning. Rysk krigsindustri går på högvarv och levererar mycket mer än Väst någonsin kan matcha. Bachmut håller på att falla men det är Wagner som sköter den delen, och även till viss del ryska trupper som varit med i kriget sen det började. Det finns alltså skäl att tro att ryssarna ännu inte ens satt in sina nya reserver. Frågan är då vad de kommer att göra med dem.
Antagligen kommer en rysk storoffensiv, men frågan är när den kommer. Det behöver inte ske nu. Ryssarna verkar inte ha bråttom. Det spekuleras i att de vill att de segervissa ukrainarna faktiskt ska tro att ett hundratal nya tanks ska ge dem segern, gå till offensiv och malas ned mot det ryska försvaret. På det sättet lurade Röda armén tyskarna på Östfronten under Andra världskriget. Därefter kommer kanske den ryska offensiven och då kan den gå ända till Kiev och Dnjepr. Kanske längre. Ingen vet just nu vad som kommer att ske. Det enda vi kan säga är att Ryssland bygger upp en enorm armé och att de inte kommer att ge upp förrän de vinner kriget. För vinna kommer de att göra.
Kan Nato besegra Ryssland?
Men kan inte Nato gripa in då? För Nato kan väl lätt besegra Ryssland? Ja, det tror nog de neokonservativa hökarna i Washington och om de lyckas få in Nato i kriget så har vi Tredje världskriget. Men vilka medlemmar i Nato ska i så fall besegra ryssarna? Storbritanniens krigsmakt är i ett bedrövligt skick och de har gett bort sitt artilleri och många tanks. Man har inga effektiva trupper att sätta in och man har ammunition för en dags förbrukning. Tysklands armé är också i dåligt skick och har inget av betydelse att sätta in. Frankrike har ammunition för fyra dagar. Tror någon att Spanien, Italien, Grekland eller andra är sugna på att kriga? Vem tror att Turkiet vill föra krig mot Ryssland?
Återstår Polen och några av öststaterna som gärna vill kriga mot Ryssland. I synnerhet finns tydligen en grupp nationalister i Polen, däribland presidenten, som drömmer om att återta västra Ukraina som förr tillhörde Polen, bland annat staden Lviv. Vi vet inte hur Väst och Polen kommer att reagera om ryska styrkor går mot Dnjepr och Kiev. Men även Polen har begränsade resurser.
Nato är USA
Återstår USA. Det är USA som kommer att gå i krig med Ryssland, om Nato gör det. Nato är USA. USA har förvisso starka sjö- och flygstridskrafter, men de har högst 50 000 man i Polen som kan sättas in i Ukraina. Och de är inte förberedda. Inför angreppet på Irak samlade USA stridskrafter och logistik i nio månader och då hade man tillgång till hav, hamnar och flygbaser i närheten. Även om USA har effektiva hangarfartygsgrupper är det långt ifrån säkert att man har logistiken för att föra ett markkrig i Ukraina. Många menar att den amerikanska krigsmakten blivit slö av att bara mäta sig med underlägsna fiender under många decennier, och att USA dessutom saknar den industriella basen för att förse sin krigsmakt med ammunition och materiel under ett utdraget krig mot en modern och kraftfull motståndare som Ryssland. Det betyder inte att USA är svagt. De har trots allt stora styrkor och ett krig mellan USA och Ryssland vore en mardröm. Men utgången av ett sånt krig är långt ifrån given, och frågan är om USA vågar gå in i en sån konflikt.
USA flyr fältet?
Därför finns tecken på att USA nu vill fly fältet, eller snarare skifta fokus. Om inte de neokonservativa hökarna lyckas eskalera kriget så finns krafter i USA som vill skifta perspektivet bort från Ukraina. Nyligen har två rapporter — från de makten närstående tankesmedjorna RAND Corporation och CSIS, Center for Strategic and International Studies — förespråkat att kriget bör avslutas. Nato tömmer sina lager av vapen utan att uppnå något, och de vapnen behövs i en kommande konfrontation med Kina, säger instituten. Det är inte riktigt sant att det handlar om samma vapen, men det verkar ändå som om krafter i Pentagon och runtomkring försöker förbereda marken för ett skifte bort från Ukraina. Men ser helt enkelt inte att man kan vinna.
Är det en slump att fokus samtidigt läggs på att skjuta ned en kinesisk spion- eller väderballong, att den höge militären Minihan talar om krig mot Kina 2025 eller att CIA-chefen Burns förutsäger samma sak 2027? Givetvis kan det vara så att neokonservativa helt gripits av storhetsvansinne och tror att USA kan föra krig på alla fronter, men lika sannolikt är att man vill skifta fokus till något annat. Eller kanske både och.
Mot att USA skulle fly fältet talar den amerikanske presidenten Joe Bidens State of the Union Address nyligen, det vill säga hans tal till nationen. Det var tydligt att Biden där hävdade att USA kommer att fortsätta stödja Ukraina. Problemet är att stödet inte fungerar.
Tillväxt i Ryssland
Nyligen har IMF, internationella valutafonden, nämligen kommit med en rapport som visar att Ryssland får en blygsam men dock tillväxt 2023. De omtalade sanktionerna har alltså inte avsedd effekt och Ryssland ser alltmer att man klarar sig utan Europa och USA.
Missnöje i Europa
Samtidigt börjar tyskarna bli missnöjda att man lurats att lova bort Leopardstridsvagnar men att inga andra länder nu verkar kliva fram för att leverera sin del. Över 60 procent av tyska folket är emot leverans av stridsvagnar till kriget. Dessutom talar USA om att deras Abramsvagnar kanske inte kan levereras på ett år, då vagnarnas hemliga pansar måste bytas ut.
Den senaste utvecklingen är att Tyskland bara kommer att leverera ett fåtal Leopard 2-stridsvagnar till Ukraina. Leopard 2 är den moderna typ som alla sätter så stort hopp till. Däremot kommer Tyskland att leverera runt 100 stridsvagnar av typen Leopard 1. Leopard 1 är av en mycket äldre typ och deras pansar är relativt lätt att skjuta sönder. De kommer alltså inte att göra stor skillnad ens på papperet. De jämförs med de gamla sovjetiska T62-tanks som Väst redan skickat till Ukraina och som till stor del förstörts.
Grekland har nyligen sagt att man inte kommer att skicka Leopardstridsvagnar, för man behöver dem själv. Kanada har skickat två stycken.
I Storbritannien — där man hetsat som mest för ett krig — kan man bara leverera 14 stridsvagnar av typen Challenger, med en helt annan kaliber är Leopard. I Storbritannien finns tecken på att Ukrainavänliga tidningar börjar förbereda sina läsare på en förlust i kriget. Också i övriga europeiska länder svalnar intresset, förutom i Polen och några östeuropeiska länder, som sagt.
Sverige i täten?
Sverige verkar vara ett av få länder som fortfarande frenetiskt talar om en seger. Politiker poserar med vapen, vi skickar 50 stycket Stridsfordon 90 och statsministern talar om seger.
Jag undrar hur Sveriges relation till Ryssland ska repareras när kriget är över, om den kan repareras? Kommer Sverige att hinna in i Nato och bli en del av USA:s imperium för att bevaka amerikanska intressen i Östersjön? Hur kommer en sån utsatt position att påverka vårt framtida säkerhetsläge? Vilka styrkor kommer vi att tvingas hålla för att balansera Ryssland i Norra Europa? Eller kommer amerikanarna att stationera trupper i Sverige?
Och hur tänker Finland som nu siktar på att bli det amerikanska imperiets utpost mot Ryssland? Sannolikt kommer de att behöva militarisera sin gräns österut till stora kostnader och där stå öga mot öga med ryska förband i ett nytt kallt krig. Denna gång utan sin särskilda relation till ryssarna.
Jag ser inte att vare sig Sverige eller Finland kommer att ha en avundsvärd position när Ryssland vunnit kriget i Ukraina. Särskilt inte om man är med i Nato.