Varför sker detta nu? - del 1: Masspsykos ger sociala band!
En psykologisk förklaring: Vad är "massformation" och varför är det en så stark kraft?
Jag påbörjar nu en serie artiklar som söker förklaringar till den märkliga och skrämmande utveckling som vi befinner oss i. Artiklarna kommer att söka goda förklaringsmodeller inom psykologi, filosofi, religion och kultur av olika slag.
Det verkliga skälet till att människor accepterar narrativet — trots att det är absurt — är inte att de tror på det, utan därför att det ger dem nya sociala band — det är det verkliga skälet! — Mattias Desmet
Den första artikeln syftar till att översiktligt och begripligt förklara Mattias Desmets teori om massformation, vilket populärt också kallas masspsykos. Jag har valt det senare ordet i rubriken för att göra den mer lättillgänglig, men massformation är det begrepp vi ska använda här.
Den här artikeln baserar sig på en intervju med Mattias Desmet som finns tillgänglig på Youtube. Jag rekommenderar varmt att du ser intervjun, men om du inte orkar titta på över en timmes material så har jag sett den åt dig och här ger jag min analys.
Mattias Desmet är professor i klinisk psykologi vid universitetet i Ghent i Belgien. Han hade under flera år undervisat och föreläst om begreppet massformation. Ändå tog det relativt lång tid innan han insåg att det han bevittnade på världsscenen var just ett flagrant exempel på massformation.
Pandemins början
Förutom att vara professor i psykologi har Desmet även en magisterexamen i statistik. Han började därför studera statistiken kring covid-19. Redan i slutet av februari 2020 skrev Desmet en opinionsartikel på nederländska där han förde fram tanken att ångesten inför covid-19 kunde vara värre än viruset. Han hade det bestämda intrycket att virusets farlighet överskattades. Den mest tongivande modellen vid den här tiden utvecklades vid Imperial College i London. Desmet analyserade den och började alltmer förstå att den överskattade riskerna med viruset.
Så tidigt som maj 2020 kunde Desmet slå fast att modellerna slutgiltigt hade visat sig felaktiga. De hade nämligen beräknat att 80 000 människor skulle dö i Sverige. Sverige var ett särskilt intressant land eftersom vi som bekant valde att inte stänga ner vårt samhälle. Men i Sverige dog “bara” 6 000 människor fram till maj 2020. Desmet poängterar att 6 000 är en mycket entusiastisk siffra. Med “entusiastisk” menar han att man för covid-19 räknar med mycket vidare kriterier än man gör vid till exempel vanliga influensor.
Virusets farlighet var dramatiskt överskattad.
Detta bekräftas också av statistik som förts fram av traditionella medier. Till exempel meddelade svt:s Rapport den 16 januari 2021 att endast 17 procent av avlidna med covid-19 hade avlidit av direkt av sjukdomen. För övriga 83 procent var dödsorsaken en annan eller viruset hade bara bidragit till dödsfallet. Det betyder att de som direkt dött av covid-19 i Sverige i maj 2020 bör har varit drygt 1 000 personer.
Virusets farlighet var alltså dramatiskt överskattad.
Ingen ändring i narrativet — trots felaktiga modeller
Desmet väntade då att när modellerna visade sig felaktiga — och åtgärderna alltså inte längre stöddes av vetenskap — då skulle narrativet och metoderna ändras. Men så skedde inte. Narrativet fortsatte enligt de gamla modellerna i hela världen. All uppmärksamhet hos befolkningen fokuserades på en enda sak, hotet från corona och offren. Inget annat räknades. FN varnade för att antalet offer för svält skulle öka som en konsekvensen av att länder stängde ned. Antalet människor som skulle dö var större än antalet offer för corona även om inga nedstängningar gjordes. Men befolkningar och regeringar kunde inte ta in och jämföra olika risker. Medierna har till exempel aldrig jämfört antalet döda av covid-19 med antalet som dött som ett resultat av åtgärderna.
Det första man borde uppskatta när man vidtar åtgärder är om åtgärderna är värre än problemet. Det var faktiskt något Folkhälsomyndigheten gjorde i Sverige. Till en början. Det var därför man inte stängde ned samhället, inte stängde skolor, gym och restauranger till exempel. Men det har senare ändrats.
Desmet förstod nu att det måste finnas en psykologisk förklaring till det som hände. Samhällena betedde sig absurt och kontraproduktivt. Ändå tog det några månader för honom att inse vad som höll på att hända och det visar hur svårt det är när ett samhälle grips av massformation, att som individ ta ett steg tillbaka och och analysera situationen.
Förutsättningar för massformation
För att massformation ska uppstå i ett samhälle måste fyra distinkta villkor vara uppfyllda, och de måste vara uppfyllda innan fenomenet uppträder. Följande var alltså ett faktum i världen redan 2019, och särskilt i Västvärlden:
Människor saknar sociala band. Människor känner att de saknar en djupare kontakt med sina medmänniskor. De känner sig ensamma. En människa kan känna sig ensam även om man är omgiven av människor. Folk umgås idag mycket på sociala medier. Jag skulle påstå att aktiviteten på sociala medier är ett symtom på de här bristerna. Livet på sociala medier är ytligt. Vetenskapliga studier visar att ensamheten är mycket utbredd i dagens samhälle.
Människor känner en brist på mening. Detta följer av den föregående punkten. Saknar man relationer känns tillvaron meningslös. Det gör att även jobbet känns meningslöst. Många människor går till sitt arbete utan att känna att det är meningsfullt. Återigen visar undersökningar att en minoritet av människor upplever sitt arbete som meningsfullt.
Det finns stora mängder fritt flytande ångest i samhället. Detta är resultatet av de föregående punkterna. Fritt flytande ångest definieras som en ångest som inte har en mental representation, det vill säga personen vet inte varför hon känner ångest. Jämför detta med rädslan för ett lejon. Den är konkret, man vet vad man är rädd för och man vet att man bör springa. Men en fritt flytande ångest vet vi inte hur vi ska hantera. Vi kan inte springa därifrån. Förskrivningen av antidepressiva mediciner är enorm, särskilt i Västvärlden.
Det finns mycket fritt flytande frustration och vrede i samhället. Det här är en naturlig följd av de föregående förutsättningarna. Ensamhet, brist på mening och ångest gör att människor känner sig frustrerade och arga. Men de vet inte varför.
Under de här förutsättningarna börjar människor leta efter något de kan koppla sin ångest och vrede till.
Ett nytt narrativ ger lösningen
Om då — under dessa förutsättningar — ett narrativ framförs i medierna som identifierar ett objekt för din ångest och samtidigt presenterar en strategi för att hantera detta objekt kopplat till din ångest, då händer något märkligt och viktigt:
All fritt flytande ångest kopplas till objektet. Folk blir extremt villiga att delta i strategin för att hantera objektet för sin ångest. Plötsligt har de åter psykologisk kontroll.
Eftersom många människor deltar i samma strategi uppstår nya sociala band, en ny solidaritet. Människor känner sig sammankopplade igen, på ett nytt sätt. Det här är det viktigaste i hela processen. Låt oss se hur det fungerar med corona. Allt handlar nu om solidaritet. Du måste delta i åtgärderna. Folk uppmanar varandra på Facebook: “Håll i, håll ut!!” Du måste hålla avstånd. Du måste ha munskydd — inte i Sverige men i många länder. I t.ex. USA har människor överfallit varandra för att de inte bär munskydd.
Och du måste ta sprutan.
Så här har du kärnan och förklaringen till det vi ser idag: Det verkliga skälet till att människor köper narrativet — trots att det är absurt — är inte att de tror på det, utan därför att det leder till nya sociala band
Vreden vänds mot de andra
Det finns ytterligare en faktor, och den är mörkare: All frustration och aggression som människorna burit på kan nu riktas mot ett objekt — mot dem som av någon anledning inte vill delta i massformationen. Vi såg det under franska revolutionen, under Stalins kommunism och i Tyskland på 1930-talet. Alla dessa förlopp hade samma karaktär: De fyra förutsättningarna förelåg och aggressionen riktades mot dem som inte deltog.
Så nu har vi skiftat från ett läge där människorna saknar sociala kontakter och mening till ett där alla är förenade mot ett nytt hot och en ny fiende. Detta leder till ett plötsligt positivt mentalt tillstånd hos människorna som orsakar ett slags mental berusning. Denna berusning gör att man gärna köper narrativet även om det är absurt.
Ju större lögnen är, desto bättre
Men det är viktigt att konstatera att det bara är ungefär 30 procent av människorna som helhjärtat följer narrativet. För dessa 30 procent är det faktiskt så att ju mer absurt narrativet är, desto mer köper de det. Ju större lögnen är, desto bättre. För ju större den är desto mer uppoffring kräver den av individen. En individ visar genom att delta i ritualen och göra uppoffringar att kollektivet är viktigare än individen.1
De 30 procent som helt och fullt köper narrativet är i princip beredda att ge upp vad som helst för kollektivet — pengar, framtid, frihet; till och med livet. Man är till och med beredd att offra sina barn för narrativet. Jämför att många människor i t.ex. USA vill sätta en ansiktsmask på sina barn trots att det hämmar deras emotionella utveckling och är dåligt för deras syresättning.
Skälet till att människorna agerar så här är att de faktiskt är under hypnos. Det tillstånd de hamnat i är en form av hypnos. Hypnos innebär att all uppmärksamhet riktas åt ett håll och ingen uppmärksamhet därför blir över till andra frågor. Det är skälet till att man kan använda hypnos istället för bedövning under kirurgi och faktiskt skära igenom en människas bröstben utan att han märker det. På samma sätt kan inte de här människorna idag se konstnaderna för de åtgärder som genomförs mot covid, varken i människoliv, frihet, demokrati eller mänskliga rättigheter.
När all frustration och aggression kopplas till narrativet kommer det som inte finns i narrativet inte att ha någon emotionell eller kognitiv påverkan på människorna.
Men det är inte alla som fullt ut accepterar narrativet:
30 procent köper narrativet med hull och hår, som vi redan konstaterat.
40-50 procent av människorna följer bara med. De vill inte riskera något genom att säga emot.
20-30 procent av människorna är emot och vill inte delta. Det är dessa som blir måltavala för ilskan och frustrationen.
Studier visar att vilken grupp man tillhör inte har någon koppling till intelligens. Intelligenta kan lika gärna hamna i den första gruppen som i det två andra.
Vilken grupp tillhör du?
Vilken grupp tillhör du?
Sammanfattning
Vi har alltså klarlagt följande process, det som kallas massformation, och hur den fungerat i samband med covid-19:
Människorna kände en brist på sociala band, mening samt hade mycket ångest och frustration de inte kunde förklara.
Ett narrativ presenterades som gav människorna ett objekt för sin ångest —coronaviruset — samt en strategi för att lösa problemet i form av ritualer som social distansering, munskydd och vaccination
Människorna kunde nu koppla all sin ångest till corona och samtidigt enas med andra människor i en gemenskap och ritualer. Det spelar ingen roll om narrativet är trovärdigt eller inte.
Människorna kunde rikta all sin vrede och frustration mot dem som inte ville delta i gemenskapen.
Människorna hamnade faktiskt i hypnos. De blev nu helt fokuserade på hotet och åtgärderna och de ägnar ingen uppmärksamhet åt något annat.
När man förstår den här händelsekedjan förstår man också varför dessa krafter är så starka: Människans behov av social kontakt är hennes kanske starkast behov, näst efter mat för dagen. Det är en kraft som är oerhört svår att stoppa.
Avslutande frågor
Så vad kan man då göra? Hur kan man hantera den här utvecklingen om man inte gripits av massformation och inte accepterar narrativet?
Och vad kan ske om inte utvecklingen stoppas eller bromsas? Vad kan massformationen leda till? Svaret är värre än du tror.
Varför uppstår massformationen med sådan kraft just nu? Varför fanns de fyra kriterierna i dagens värld? Och varför har de varit så extremt närvarande de sista 200 åren?
Vad är den historiska och kulturella bakgrunden till utvecklingen?
Och vilka förutsättningar krävs för att massformation ska hamna utom kontroll?
Och inte minst viktigt, uppstår de här mekanismerna spontant eller finns det någon som utnyttjar dem för sitt eget syfte?
Det här är frågor vi ska återkomma till i kommande artiklar.
Jag skulle vilja kommentera att denna förmåga att uppoffra sig för kollektivet sannolikt har varit en stor fördel för mänskliga grupper i det naturliga urvalet.
bra och tydlig uppställning, men rädslan för Döden (monumental förändring) nämns som vanligt inte. Vi kommer inte till rätta med våran svåra situation här och nu om vi inte börjar förhålla oss till Döden på ett mer medvetet plan 🥸